lördag 24 november 2012

verkligheten

Dagarna bokstavligen springer fram och det är dags för mig att börja inse att jag snart ska hoppa in i ekkorhjulet igen. Börja jobba heltid, Iduns ska inskolan på förskolan och även för Hugo innebär det att gå fulla dagar på förskolan.
Komma hem på eftermiddagarna med trötta och hungriga barn och försöka få kvällarna att gå ihop.
Kanske även en del vab står på schemat då inskolning medför en massa baciller från de andra barnen. Förhoppningsvis har hon ganska bra imunförsvar eftersom storebror många gånger släpat med baciller hem.

Till skillnad från förra gången jag var mammaledig så vill jag inte börja jobba.
Trivs riktigt bra med att vara hemma. Mysa med Idun, pyssla på här hemma, träffa goa vänner och bara få njuta av att ta dagarna som de kommer.

Men i det långa loppet skulle det inte gå ihop ekonomiskt.

Så det är med blandade känslor som jag går tillbaka till jobbet eftersom det samtidigt kommer blir både skönt och är nyttigt att få längta hem och längta efter familjen. 

Hade kanske känts lite roligare om man hade varit lite efterlängtad eller om något hade hört av sig, men... sånt kan man väl inte begära. 


2 kommentarer:

Villa Ell sa...

Ja från Ullared kommer man inte tomhänt!
Första gången jag kikar in, fin blogg!

Sandra

sofie sa...

förstår precis hur du känner, men som du skriver det är ibland bra att sakna och längta, man får se det så!