Inte nog med att föregående vecka var stressig och tog hårt på nerverna, så hade jag också en sjuhelsikes PMS. Vilket jag inte förstod eftersom jag då inte hade fått tillbaka min mens.
Tänkte för mig själv att om detta med husaffären inte går igenom lägger jag in min själv på psyket. Så märkligt hur man förändras när man har pms. Humöret åker verkligen berg och dalbana. Jag var så arg, förbannad och lättretlig.
Tycker lite synd om syster min som var här när det var som värst. Om jag ändå vetat att det var pms.
Så i fredags 'äntligen' fick jag tillbaka min mens, efter 1år och 10 månader och pms'en var som bortblåst och livet känndes genast lättare. Konstigt!