Gått promenad, hängt och vikt tvätt, bokfört och börjat laga mat är vad jag gjort idag.

Nu när Marcus kom hem fick han ta över. Blir tacos till middag idag.

Titta på idol och mysa i soffan till kvällen.

Hugo har haft en gnälldag idag. Inte långa stunder som han varit glad. Under dessa stunder då han bara gnäller och inget hjälper blir man frustrerad och hinner tänka att å vad han gnäller, jag kan minsann inte göra någonting. Han gnäller när man ska ut och gå, han börjar gnälla igen innan man kommit hem, han gnäller när man ska handla, han gnäller när man ska lägga eller sätta ner honom så man själv kan få gå på toa eller äta lunch.

Vill verkligen inte ha dessa tankar men ändå kommer dom.

Biter ihop och försöker tänka på de som har de värre. Jag har ju inte behövt ha ett kolikbarn. Och jag vet ju att det inte är för alltid som han skriker.

När han sen blir lugn igen, tittar med sina blå ögon djupt in i mammas finns det ju inget annat som man älskar så mycket. Älskar honom så det gör ont i hjärtat när jag ser honom le eller skratta och när han försöker prata, man ser hur han anstränger hela kroppen för att få fram det han vill ha sagt, ja då smälter jag som mamma.

Tänk så mycket kärlek vi har att ge till den lilla människa, som är en bit av mig, en bit av Marcus och en bit av sig själv. Våran älskade lille Hugo!

Finns inget så underbart som att få vara mamma och pappa!