fredag 25 september 2009

Skraj!?

Har alltid varit lite skraj för förlossningar. Långt innan jag ens var gravid. När de visat förlossningar på tv har jag bytt kanal, när folk pratat om att föda barn har jag inte lyssnat. Usch så hemskt har jag tänkt, äckligt och fy.
Även i början av graviditeten var jag inte så bekväm med tanken på en kommande förlossning. Ville absolut inte prata om det. Kan inte riktigt säga vad med en förlossning som gjort att jag inte tyckt om det. Att det gör ont förstår jag, men hur ont. Som att skita ut en soffa?
Man får väl ändå bedövning.

Ju närmare dagen D vi kom började det ändå kännas bättre, man blev lugnare. Kanske är det meningen. Gick på föräldrarkurs innan där barnmorskan pratade och visade film om att föda barn. Hon själv har fött 3 barn och skulle kunna föda många till, hon är knäpp tänkte jag. Även min mormor och Marcus mormor menade på att det är skönt att föda barn och att de aldrig mått bättre. Men hallå, skulle jag tro på det.
Blev i alla fall mer och merbekväm med tanken på att snart är det min tur och föda ett barn. Mitt och Marcus barn.

Som jag tänkt innan och även skrev i förlossningsbrevet var att jag skulle släppa allt när jag kom in. Barnmorskorna där har gjort detta ett antal gånger mer än jag så de vet nog vad de håller på med. Jag skulle lita på dem till 100%.

Och så blev det. Och ont gjorde det oxå men då var lustgasen en nära vän som verkligen ställde upp, ibland kanske lite för mycket. Eller är det för att jag var så lugn och avslappnad som gjort att jag inte riktigt minns allt? Förlossningen gick på 5 timmar från att jag kom in och la mig på sängen. I min värld kändes det som 2 timmar, tiden gick verkligen fort. Efter 30 minuters krystvärkar kom Hugo ut och därmed var förlossningen över. Och hur hemskt och äckligt var det då?? Vad var det jag hade gått och oroat mig för så många år? Det här var verkligen det häftigaste och underbaraste jag gjort. Sa ju till Marcus mitt i att det faktiskt var lite roligt. Jag skulle kunna föda 100 barn så bra var det. Och nu efteråt har man ju nästan glömt att det gjorde lite ont ett tag.

Tänk vad man kan ändra sig!

Ha en bra dag!
Puss o Kram

4 kommentarer:

Syrran sa...

Hehe, ja det gick ju smärtfritt det där ;-)
Jag hoppas också att vår förlossning går hyfsat fort och smidigt. Ser faktiskt fram emot den, med förväntan! Kram!

Lina - Mamma till ängeln Emilia sa...

A men vad roligt, hoppas det blir fint!
Jo men det fungerar väl .. ska till Emilia idag och se hur blommorna ser ut tänkte jag :)

Grynet sa...

Jag är jätte nöjd med barnmorskan som förlöste mig men på BB var det en större besvikelse faktiskt, i början.
Jo det är lite upp och ner nu. Kom hem i torsdags och det växlar ständigt mellan otrolig lycka till ren panik. Men det blir bättre, vi tar en dag i taget :)
Tack :)

Hannele - Mamma till Kevin sa...

Svar:
Tack för hjälpen ^^

Kraam
H