Att inte kunna planera eller sätta ord på känslorna

Kämpar för att kunna ta en dag i taget

och inte ha någonting inplanerat.

Inte min grej alls och jag blir lite smått 

rastlös emellanåt.

Eftersom bebisen kan komma precis

närsomhelst går det ju inte att lägga

upp dagarna alls. 

Pappas begravning närmar sig och jag vet inte om jag kommer kunna närvara. 

Kan inte riktigt sätta ord på känslorna

men det känns så himla tråkigt. 

Skulle behöva en stor chokladkaka

och en bra film just nu!