Mirakel

Ofattbart att ett helt år redan passerat sedan vår lilla prinsessa föddes!

Tidigt på morgon för ett år sedan valde hon att komma ut till oss, bara några timmar efter beräknad födsel.

Värkarna började vid halv ett på natten och bara ökade i styrka. Hela långa vägen (50 minuters resväg) var det 5 minuter mellan värkarna och jag kunde känna att jag var 'öppen'. Barnmorskan som mötte oss i dörren pratade om lavemang varpå jag svarade att jag genast ville ha lustgas eftersom jag skulle föda barn närsomhelst. 

05.20 blev vi inskrivna och jag är då öppen 9 cm varpå barnmorskan säger att här blir det barn innan kl 7.

Shit tänker vi, kommer det gå så fort!

06.13 kom hon ut!

Det känns precis som igår! 

Så otroligt mycket som hänt under året som gått. Så mycket som hänt för oss alla. Hugo som tagit storebror rollen galant redan från första början då vi kom hem och kärleken mellan de två som växer sig allt större och starkare.

Som han har utvecklats i det mesta och inte minst i talet.

Idun, som gått från liten nyfödd till att nu kunna stå på egna ben och ta sig framåt. En tuff tjej som älskar sin storebror och som är glad och positiv nästan jämt!

Fortfarande en liten tjej med sina knappa 8.5 kilo och bara stl 68 i kläder. Men med mer hår än många andra jämnåriga. 

Vilket år vi haft tillsammans! Vilken otrolig lyx att få möjligheten att vara hemma, inte bara med Idun utan även Hugo som varit ledig på fredagar.

Så mycket vi hunnit göra och så underbara människor vi lärt känna!

 Jag är så lycklig som får vara er mamma och följa er på livets vägar!

Även om det här skulle vara Iduns inlägg så blir det tillägnat båda två!

Mamma älskar er- månen och tillbaka!